3 år sedan

6/16/2008 09:12:00 fm Posted In Edit This 3 Comments »

I lördags var det exakt 3 år sedan min lilla mamma dog. Tyckte inte dagen blev så jobbig för jag hade en massa att göra var bland annat i väg på kombinerad examens och 25 års fest.


Kanske låte konstigt och känslokallt för andra att jag inte tyckte denna dag var jobbig men det finns så många andra dagar jag tänker på mamma så jag behöver ingen speciell dag till det. För er som inte känner min mamma så vara hon en levandsglad person som alltid ville alla andra väl och då speciellt mig och min syster. Mamma hade varit sjuk under större delen av sitt liv och alla släkten sjukdomar hade verkligen hamnat hos henne, hon hade bla dibetes typ 1 vilket hon fått vid 15 års ålder samt att hon föddes med grå starr och trots operationer såg väldigt dåligt. Men samtidigt som hon egentligen var sjuk så ville hon aldrig bli sedd som sjuk hon ville verkligen leva livet.


Ett exempel är att jag på senare år fått reda på att egentligen borde varken jag eller min syster blivit födda. Själv är jag född i början på 80-talet och vad jag förstod på min pappa så är anledningen till att mammas graviditet gick bra att hennes läkare verkligen gjorde allt för att hon skulle kuna få iaf ett barn. Hon fick sedan besked på att hon aldrig borde skaffa sig fler barn eftersom hon då definitivt skulle riskera sitt liv. Mamma ville ha fler barn men pappa vägrade hårdnackat för han ville inte riskera att mamma skulle försvinna, han hade hellre en fru och ett barn. Troligvis är detta ett av skälen till att mamma valde att lämna min pappa. Jag vet inte alla skäl till skilsmässan men vad jag förstått på pappa efter mammas död kan detta ha varit ett skäl.

Mamma träffade sedan en annan man och blev gravid med min lillasyster, en stor risk men jag tror faktiskt inte att mamma berättade hela sanningen för min styvpappa, hon nämnde nog inte riskerna eftersom hon så desperat längtade efter fler barn. Mamma blev mkt dålig under gaviditeten och hon samlade vätska tills hon såg ut som en liten sumobrottare. Vi hade tur njurarna började fungera igen när min syster föddes och vi fick behålla mamma ett tag till.


Jag är väldigt tacksam för att vi fick behålla mamma så länge som vi fick och trots att min syster inte fick behålla hennes under hela sin uppväxt så kommer hon iaf ihåg henne och fick lov att lära känna mamma. Jag lever idag mycket efter hur mamma levde för hon var en människovän men var noga med att man skulle stå på sig och inte låta andra trampa över en.

Jobbig tid

4/10/2008 10:11:00 fm Posted In Edit This 2 Comments »
För snart tre år sedan fick jag det fruktansvärda samtalet man aldrig vill få, min syster ringde mig i Örebro och sa "Mamma finns inte längre". Mamma hade dött i en hjärtinfarkt.

Detta blev starten på två väldigt turbulenta år. Jag övergav på två röda mitt liv i Örebro och flyttade ner till min syster och hennes pappa. Dessa år var inte bara svåra pga att mamma hade dött för det lär man sig liksom hantera och tar sorgen i lagom bitar. Det som faktiskt blev det jobbigaste var att jag inte kunde hitta ett jobb som passade min utbildning. Jag hade helt enkelt pluggar juridik i 4 år och jag kunde bara få jobb som vårdbiträde. Under denna tid så skaffade jag lilla Selma. Hon och hennes bror hade blivit ensamma när en jägare sköt deras mamma.

Min mamma hatade katter och det första hon sa, när jag flyttade hemifrån, var "Skaffa nu ingen katt, för jag tänker inte ta hand om den på somrarna". (flyttade till Örebro för att plugga) Men nu skaffade jag en katt och det blev en katt som jag verkligen tror mamma hade gillat. Selma är snäll och busar bara om man envisas annars tycker hon bäst om att ligga på golvet och kolla in alla andra. När jag blir filosofisk så tänker jag att mamma kanske på något sätt hade och göra med att jag fick just Selma.

Jag tror att de senaste åren skulle ha blivit mycket svårare om jag inte hade haft min gosegumma hon kan verkligen få en gråsten att känna sig omtyckt och få vem som helst att skratta. Har bland annat hoppat rakt ner i en öppen toastol...*s*....snabbare har jag nog aldrig sett henne röra sig.

Nu har den svåra tiden till stor del passerat, jag har ett bra jobb sedan ca 1 år och i dagarna flyttar jag till en ny lägenhet och förhoppningsvis kan jag snart skaffa bil och då fattas det bara en go liten pojke. men han kommer väl när jag minst anar det.

Äldre inlägg