Från A till O med Jenny

I lördags var det exakt 3 år sedan min lilla mamma dog. Tyckte inte dagen blev så jobbig för jag hade en massa att göra var bland annat i väg på kombinerad examens och 25 års fest.

Kanske låte konstigt och känslokallt för andra att jag inte tyckte denna dag var jobbig men det finns så många andra dagar jag tänker på mamma så jag behöver ingen speciell dag till det. För er som inte känner min mamma så vara hon en levandsglad person som alltid ville alla andra väl och då speciellt mig och min syster. Mamma hade varit sjuk under större delen av sitt liv och alla släkten sjukdomar hade verkligen hamnat hos henne, hon hade bla dibetes typ 1 vilket hon fått vid 15 års ålder samt att hon föddes med grå starr och trots operationer såg väldigt dåligt. Men samtidigt som hon egentligen var sjuk så ville hon aldrig bli sedd som sjuk hon ville verkligen leva livet.

Ett exempel är att jag på senare år fått reda på att egentligen borde varken jag eller min syster blivit födda. Själv är jag född i början på 80-talet och vad jag förstod på min pappa så är anledningen till att mammas graviditet gick bra att hennes läkare verkligen gjorde allt för att hon skulle kuna få iaf ett barn. Hon fick sedan besked på att hon aldrig borde skaffa sig fler barn eftersom hon då definitivt skulle riskera sitt liv. Mamma ville ha fler barn men pappa vägrade hårdnackat för han ville inte riskera att mamma skulle försvinna, han hade hellre en fru och ett barn. Troligvis är detta ett av skälen till att mamma valde att lämna min pappa. Jag vet inte alla skäl till skilsmässan men vad jag förstått på pappa efter mammas död kan detta ha varit ett skäl.

Mamma träffade sedan en annan man och blev gravid med min lillasyster, en stor risk men jag tror faktiskt inte att mamma berättade hela sanningen för min styvpappa, hon nämnde nog inte riskerna eftersom hon så desperat längtade efter fler barn. Mamma blev mkt dålig under gaviditeten och hon samlade vätska tills hon såg ut som en liten sumobrottare. Vi hade tur njurarna började fungera igen när min syster föddes och vi fick behålla mamma ett tag till.

Jag är väldigt tacksam för att vi fick behålla mamma så länge som vi fick och trots att min syster inte fick behålla hennes under hela sin uppväxt så kommer hon iaf ihåg henne och fick lov att lära känna mamma. Jag lever idag mycket efter hur mamma levde för hon var en människovän men var noga med att man skulle stå på sig och inte låta andra trampa över en.