Från A till O med Jenny

Hade hoppts att jag skulle få brevet från VC i dag, men det hade inte kommit. Var ju halvdag i fredags så det är väl därför. Vill bara ha det och få receptet, märks det att jag inte har det bästa tålamodet...*s*. Det löser sig säkert om det inte kommer i mosrgon så får jag ringa och fråga på onsdag.

Det som är jobbigt för mig är att jag inte har kontrollen. Jag har ju alltid kontrollen annars. Måste helt enkelt slappna av ta det som det kommer.

Nej nu ska jag städa lite

Kram

Nu har jag fått lite besked. Jag har en förhöjning av mitt sköldkörtelhormån och jag har för hög puls. Ska få medicin mot pulsen och få remiss till en specialist. Min VC-läkare meddelade detta över mobilsvaret, inte bästa forumet må jag säga. Hon lät lite lätt förvirrad och lite skärrad, var säkert inte så men det lät som det. Blev nästan komiskt när jag hörde meddelande 2 först och inte fatta nått. Sammanfattningen av meddelandena var att jag inte behöver oroa mig och att det är behandlingsbart. Tänkte att jag får vänta på brevet på måndag och läsa, sen får jag se om jag har några frågor.

Just nu känns det himla skönt att jag vet vad det är och att det finns en plan på hur det ska fixas. Hoppas nu bara att de inte lyckas boka tider när jag är i Svinesund och i Sthlm.

Måste bara säga, jävligt orättvist att jag inte ens går ner i vikt när jag har för HÖG ämnesomsättning. Hur ska jag nånsin bli smal

Nu går jag här och väntar. Vill bara ha svar från VC och få veta vad nästa steg är. Hatar att inte veta, när man vet så kan man hantera problemet men väntan är så himla jobbig.

Vill ju bara veta, hoppas hon ringer i morgon annars så får jag nog inte besked förrän nästa vecka.

Håll tummarna för att allt går att fixa.

Kram

Nu har jag fått några svar på varför jag måsr så himla konstigt. Jag har visst ett förhöjt värde av skäöldkörtelhormon. Det riktigt orättvisa med detta är att jag har banne mig inte gått ner i vikt, vilket är den främsta symptomen på detta. Sen har jag också en väldigt hög puls, 119 slag/min. Var visst lite mkt enl sköterskan i dag och jag fick mig en granskande blick. Nu är det bara att vänta på ett samtal från läkaren om vad som händer nu.

Hmmm....är spänd på vad som händer nu. Hatar ju att inte ha kontroll över allt i mitt liv.

Ibland blir jag så irriterad, speciellt när någon som jag håller kär blir illa behandlad. Man är så maktlös när man ser denna person fara illa.

Blir också så himla irriterad på intolleranta människor. Det roliga denna gång är att den intoleranta personen ser sig själv som en öppen person och att det är alla andra som är intoleranta. Blir bara så frustrerad. Vet med mig att jag inte alltid är den mest toleranta och förstående person, men jag försöker iaf. Problemet är dock att om en person har denna inställning i en grupp så går det aldrig att få en väl fungerande grupp. Hmmmm....tiden får helt enkelt utvisa om personen i fråga själv förstår detta problem ochslutar simma mot strömmen.

Väntar bara på resultatet på mina prover, hoppas faktiskt att de visar nått för då finns det en lösning. Skulle bli jättebesviken om jag bara får svaret att jag får vänta och se. Tror nu definitivt att det inte är diabetes för då hade läkaren hört av sig nu.

Nu är jag stolt över mig själv, tog mig faktiskt till VC utan att kräkas eller svimma...*s*

Fick en jätteduktig tjej till läkare, hon förstod att jag är rädd att bli som mamma och lugnade mig verkligen. Blev dock irriterad på Olympiakliniken igen. Jag sa att jag hade ont i händerna och hur det kändes, då sa denna läkare att det kunde vara B12-brist. Detta kollar man bara med ett enkelt blodprov. Varför testades inte detta för 1 år sedan. Idioten, i hbg, sa bara att jag skulle träna mer.

Ska dit i morgon bitti och ta proverna, nått skulle tas innan kl 10, och hoppas att proverna visar nått. Inte diabetes men gärna hypotyreos om det nu ska vara ngt.

Nu känner jag verkligen av helgen. Fy vad trött jag är.

Känner det som om helgen var ganska misslyckad. Visserligen gjorde jag mitt bästa men det räckte helt enkelt inte till. Har redan bestämt mig för att jag aldrig kommer att hjälpa till med det rent organisatoriska på en tävling igen. Jag ställer gärna upp som funktionär men vill inte vara ansvarig för något.

Nu på torsdag så är det VC som gäller. Är nervös, både för att det ska vara något allvarligt och för att jag ska bli kallad hypokondriker. Vet ju att någonting är fel med mig men det skulle ju vara bra om det är nått lättfixat. Vill inte bli som mamma, nånsin.