Från A till O med Jenny

För snart tre år sedan fick jag det fruktansvärda samtalet man aldrig vill få, min syster ringde mig i Örebro och sa "Mamma finns inte längre". Mamma hade dött i en hjärtinfarkt.

Detta blev starten på två väldigt turbulenta år. Jag övergav på två röda mitt liv i Örebro och flyttade ner till min syster och hennes pappa. Dessa år var inte bara svåra pga att mamma hade dött för det lär man sig liksom hantera och tar sorgen i lagom bitar. Det som faktiskt blev det jobbigaste var att jag inte kunde hitta ett jobb som passade min utbildning. Jag hade helt enkelt pluggar juridik i 4 år och jag kunde bara få jobb som vårdbiträde. Under denna tid så skaffade jag lilla Selma. Hon och hennes bror hade blivit ensamma när en jägare sköt deras mamma.

Min mamma hatade katter och det första hon sa, när jag flyttade hemifrån, var "Skaffa nu ingen katt, för jag tänker inte ta hand om den på somrarna". (flyttade till Örebro för att plugga) Men nu skaffade jag en katt och det blev en katt som jag verkligen tror mamma hade gillat. Selma är snäll och busar bara om man envisas annars tycker hon bäst om att ligga på golvet och kolla in alla andra. När jag blir filosofisk så tänker jag att mamma kanske på något sätt hade och göra med att jag fick just Selma.

Jag tror att de senaste åren skulle ha blivit mycket svårare om jag inte hade haft min gosegumma hon kan verkligen få en gråsten att känna sig omtyckt och få vem som helst att skratta. Har bland annat hoppat rakt ner i en öppen toastol...*s*....snabbare har jag nog aldrig sett henne röra sig.

Nu har den svåra tiden till stor del passerat, jag har ett bra jobb sedan ca 1 år och i dagarna flyttar jag till en ny lägenhet och förhoppningsvis kan jag snart skaffa bil och då fattas det bara en go liten pojke. men han kommer väl när jag minst anar det.