Från A till O med Jenny

Hejsanhoppsan!!

Nu är det helg, vad skönt. Är lite deppig och känner att jag aldrig kommer att få nått jobb. Vet att det inte hjälper att vara negativ men det känns bara så hopplöst.

I morgon så ska jag och pappa till farmor för att fira hennes 70 års dag. Ser inte alls fram emot att träffa mina farbröder och berätta att jag blivit varslad. Vet att de kommer att njuta av det för de unnar mig verkligen inget gott som inte redan hänt dem själv. Nu låter jag som en bortskämd liten unge men det är faktiskt sant. I julas blev jag tex utskälld av pappas äldsta bror för att jag sa att jag är jurist och att jag visste en lösning på en diskussion (han och pappa mer eller mindre grälade om kommunallagen). Efter utskällningen säger min andra fabror (pappas lillebror) att han förstår min andra fabrors reaktion för jag slänger alltid min utbildning i ansiktet på dem. Den kommentaren blir jag mest sårad av för pappas lillebror och jag har alltid kommit bäst överens,. Jag pratar knappt om mitt jobb när jag är med dem och jag pratar definitivt inte om min utbildning för jag vet att de tycker det är jobbigt att jag har en högre utbildning än vad de har.

Blir så himla ledsen för att de inte kan unna mig framgång. Jag har aldrig fått ett ord av uppmuntran från någon av dem och även om jag har andra helt underbara familjemedlemmar så sårar det verkligen att dessa inte kan tycka om min för den jag är och har blivit.

I orgon kommer jag säkert få frågor om hur jag ska klara mig och då har jag bara lust att snäsa till dem och säga att jag klarar mig nog minst lika bra som de gjort. Men det kommer jag inte att göra, jag är för feg och vill bara behålla husfriden. Vill inte göra farmor och papa upprörda och ledsna. Ibland önskar jag att jag var som mamma för hon hade stått på sig, hon var mycket starkare än mig.

Ja, detta var ju inget roligt helg inlägg men hoppas att ni får en superbra helg och själv hoppas jag att min helg blir så bra den kan bli.

Kram