Från A till O med Jenny

Bara inse det du kommer vara ensam för evigt. Bara att acceptera. 

Jag fattar inte vad som gör mig så himla oattraktiv för killar. Jag tycker jag gör mitt bästa för att vara mig själv och samtidigt låta andra ta plats. Kanske är MIG det faktiskt är fel på. Känns väldigt deppigt i så fall för jag kan ju inte vara någon annan än mig själv. Klart man kan ändra vissa saker och tänka på hur man agerat men man kan ändå bara vara sig själv. Usch vad deppigt detta inlägg blev men jag fattar verkligen inte varför ingen vill ha mig. Det är för f-n inte ens nån som är intresserad av min profil på match. 

Ibland undrar jag varför jag inte bara kan låta bli och bry mig när nån i släkten väljer att hoppa över mig. Egentligen så är det ju bara så att nu vet jag vilka som bryr sig och vill umgås med mig. Jag vet ju också vilka som vill ha med mig att göra. Men jag kan ändå inte låta bli att bli ledsen och besviken. 

Hade hoppts att jag skulle få brevet från VC i dag, men det hade inte kommit. Var ju halvdag i fredags så det är väl därför. Vill bara ha det och få receptet, märks det att jag inte har det bästa tålamodet...*s*. Det löser sig säkert om det inte kommer i mosrgon så får jag ringa och fråga på onsdag.

Det som är jobbigt för mig är att jag inte har kontrollen. Jag har ju alltid kontrollen annars. Måste helt enkelt slappna av ta det som det kommer.

Nej nu ska jag städa lite

Kram

Nu har jag fått lite besked. Jag har en förhöjning av mitt sköldkörtelhormån och jag har för hög puls. Ska få medicin mot pulsen och få remiss till en specialist. Min VC-läkare meddelade detta över mobilsvaret, inte bästa forumet må jag säga. Hon lät lite lätt förvirrad och lite skärrad, var säkert inte så men det lät som det. Blev nästan komiskt när jag hörde meddelande 2 först och inte fatta nått. Sammanfattningen av meddelandena var att jag inte behöver oroa mig och att det är behandlingsbart. Tänkte att jag får vänta på brevet på måndag och läsa, sen får jag se om jag har några frågor.

Just nu känns det himla skönt att jag vet vad det är och att det finns en plan på hur det ska fixas. Hoppas nu bara att de inte lyckas boka tider när jag är i Svinesund och i Sthlm.

Måste bara säga, jävligt orättvist att jag inte ens går ner i vikt när jag har för HÖG ämnesomsättning. Hur ska jag nånsin bli smal

Nu går jag här och väntar. Vill bara ha svar från VC och få veta vad nästa steg är. Hatar att inte veta, när man vet så kan man hantera problemet men väntan är så himla jobbig.

Vill ju bara veta, hoppas hon ringer i morgon annars så får jag nog inte besked förrän nästa vecka.

Håll tummarna för att allt går att fixa.

Kram

Nu har jag fått några svar på varför jag måsr så himla konstigt. Jag har visst ett förhöjt värde av skäöldkörtelhormon. Det riktigt orättvisa med detta är att jag har banne mig inte gått ner i vikt, vilket är den främsta symptomen på detta. Sen har jag också en väldigt hög puls, 119 slag/min. Var visst lite mkt enl sköterskan i dag och jag fick mig en granskande blick. Nu är det bara att vänta på ett samtal från läkaren om vad som händer nu.

Hmmm....är spänd på vad som händer nu. Hatar ju att inte ha kontroll över allt i mitt liv.

Ibland blir jag så irriterad, speciellt när någon som jag håller kär blir illa behandlad. Man är så maktlös när man ser denna person fara illa.

Blir också så himla irriterad på intolleranta människor. Det roliga denna gång är att den intoleranta personen ser sig själv som en öppen person och att det är alla andra som är intoleranta. Blir bara så frustrerad. Vet med mig att jag inte alltid är den mest toleranta och förstående person, men jag försöker iaf. Problemet är dock att om en person har denna inställning i en grupp så går det aldrig att få en väl fungerande grupp. Hmmmm....tiden får helt enkelt utvisa om personen i fråga själv förstår detta problem ochslutar simma mot strömmen.

Väntar bara på resultatet på mina prover, hoppas faktiskt att de visar nått för då finns det en lösning. Skulle bli jättebesviken om jag bara får svaret att jag får vänta och se. Tror nu definitivt att det inte är diabetes för då hade läkaren hört av sig nu.

Nu känner jag verkligen av helgen. Fy vad trött jag är.

Känner det som om helgen var ganska misslyckad. Visserligen gjorde jag mitt bästa men det räckte helt enkelt inte till. Har redan bestämt mig för att jag aldrig kommer att hjälpa till med det rent organisatoriska på en tävling igen. Jag ställer gärna upp som funktionär men vill inte vara ansvarig för något.

Nu på torsdag så är det VC som gäller. Är nervös, både för att det ska vara något allvarligt och för att jag ska bli kallad hypokondriker. Vet ju att någonting är fel med mig men det skulle ju vara bra om det är nått lättfixat. Vill inte bli som mamma, nånsin.

Jag ahr lite samvetskval. på jobb har vi en ny tjeje som är jättetrevlig men inte alls tivs på jobb. Skälen till att hon inte trivs är flera olika men ett skäl är att hon pendlar 4 h per dag för att komma till jobb. Om det skulle vara så att hon inte pallar och slutar så är det ganska säkert att jag får hennes vik. Nu vill jag ju inte henne något illa men samtidigt kan jag inte låta bli att önska att hon ska sluta för då får jag ju ett jobb. Man känner sig elak när man önskar att det så gå dåligt för nån annan.

Jag skulle verkligen uppskatta en lön och jag trivs helt OK på delgivningen och jag kan ju söka mig vidare inom Kronofogden om jag redan jobbar där. Det jag skulle vilja är att jobba som kronoinspektör i framtiden, ett arbete många ser som väldigt främmande men jag ser det som väldigt intressant även om det är många svåra situationer som uppstår.

Hej

PS Jag har förresten kommit på ett mantra som inspirerats av Sällskapsresan "Jag kan flyga jag är inte rädd"...jag ska säga "Jag kan sälja mig själv jag är inte rädd"...men jag hoppar nog över armarna...*fniss* ....lät lite fel det här men jag menar sälja mig själv på de bästa sätt inget negativt, så desperat är jag inte...*ler*