Från A till O med Jenny

Är fortfarande superdeppig efter ultraljudsundersökningen igår, känns som om jag bara kan ge upp nu.  Önskar bara jag kunde ignorera smärtan så den försvann och jag kunde börja leva som vanligt igen. Men jag vet ju att det inte går. Just nu känns det hopplöst för smärtan styr mitt liv men låter jag den inte styra så tar den till sist över mitt liv i stället. Hur ska jag få läkarna att förstå att jag mår jättedåligt trots att det inte syns på prover och på mig. Jag anser att visserligen själv att man ser att jag mår dåligt bara genom att titta på mig och vistas kring mig, men det är ju för att jag vet hur jag egentligen är och ser ut.