Från A till O med Jenny

Vissa människor är verkligen inte värda att få vara föräldrar. I detta fall gäller det min styv-pappa, jag kan börja med att säga att vi har aldrig haft en bra relation för det skar sig från början. Vi grälade jättemycket under min uppväxt (han och min mamma träffades när jag var ca 7 år) och när jag sen blev tonåring och bodde hemma så pratade vi helt enkelt inte med varandra för att undvika bråk. Min syster och jag är bara halvsyskon och min styv-pappa är hennes riktiga pappa. Som de flesta vet dog min mamma för snart 3,5 år sedan och sedan dess har min systers och hennes pappas relation bara dalat och blivit sämre. När mamma dog så bodde jag hemma några månader och då funkade det bra men så fort jag flyttade så blev min styv-pappa riktigt orättvis mot min syster. Ena sekunden fick hon lov att göra vad som helst och nästa fick hon en utskällning för samma sak, nu ska jag inte säga att syrran var helt oskyldig hela tiden men jag måste ju ändå påpeka att det är hon som är barnet och han som är föräldern.


För ca 1 år sedan flyttade båda två in hos min styv-pappas nya tjej och då började de verkligen bli kaos. Han och hon grälade, syrran och sambon grälade och allt var bara kallabalik. Nu i augusti bestämde sambon att min styv-pappa och syrran inte fick bo kvar. Alla fick ju panik och min styv-pappa blev deprimerad. Nu har han börjat skylla sitt misslyckade förhållande på syrran och dessutom hotar han med jämna mellanrum att han ska ta livet av sig. Syrran blir ju helt förstörd och tror att allt är hennes fel. Han tycker bara synd om sig själv och tänker på sig själv i första hand, tänker inte ens på att hon har det jobbigt, han tom sa att hon hade inget att vara ledsen för när hon sa att hon mådde dåligt.


Som tur är har syrran en bra psykolog på BUP och just nu så får hon bo hos vår moster. Psykologen har försökt prata med min styvpappa men han vill inte ha med henne och göra mer, hon sa väl allt det han inte vill höra.


Kämpa på syrran jag vet att du klarar det och tänk aldrig att detta är ditt fel. Vet att du innerst inne älskar din pappa men inse att han är självisk och att det är honom det är fel på.

Många kramar från en stolt storasyster